Då går vi upp en trappa och kikar på TV-rummet (igen)



Från vardagsrummet går alltså en trappa upp till en av övervåningarna (det finns två). Här är TV-rummet när man kommer upp för trappan.



Nyplockade vitsippor :-) (från sia, utplockade från skåpet)

Läshörna, fotöljen har en inbyggd fotpall som man kan fälla ut, här är det gött att sitta och läsa händer dock inte alltför ofta)

Ett inbyggt fönster i väggen mot trappuppgången. Det är pappa som har renoverat här också, vi har inget gjort här i TV-rummet sedan vi flyttade in, det var rdan så fint! Har bara flyttat in våra saker och stylat iordning såklart.

Ursäkta röran under bordet, här samsas inredningstidningar med jakttidningar och barnböcker :-) Till vänster om gungstolen står en säng just nu, den ska tas bort eftersom Ängla ska få sin dörr där intill sitt nya rum. Jag ska då också göra en hörna bredvid dörren med skrivbord och hyllor som ska bli min pysselhörna :-)

Spelbordet har jag länge tänkt måla vitt men inte kommit mig för ännu.

Lite pastell iform av söta kuddar (kuddfodralen är köpta i Ullared)

Den fina kungatavlan fick jag av min farmor när hon nyligen sålde sitt hus, gillar pastellfärgerna i den.

TV:n sitter i trapphuset, perfekt plats! Det var dock inte lätt att få upp den på plats vi får hoppas den håller läääänge!

Jag har visat TV-rummet tidigare (bland de första inläggen) fast jag har nog ändrat lite smått sedan dess, det ser ju sällan lika ut vecka efter vecka :-)

Nästa gång tittar vi in på vår söta toalett som ligger här uppe, även den nygjord av min pappa.

 Jag älskar det här huset och platsen och det är underbart att få bo så här men samtidigt gnager varje dag, varje gång jag njuter av vårt hem lite extra en känsla av skuld. Jag tillåter mig inte riktigt njuta eftersom det känns som det är på min pappas bekostand, det är ju för att pappa inte lever längre som vi bor här. Jag vet att min pappa inte skulle vilja att jag tänker så, jag vet att han skulle varit överlycklig att det var vi som tog över hans livsverk men ändå! Jag hoppas och tror att den känslan lägger sig med tiden. Det borde ju vara han som fick njuta av det här mysiga hemmet som han har byggt och renoverat och ägnat hela hans liv åt!Men vi ångrar inte alls att vi tog över huset det var ett enkelt beslut och att mamma har fått ett nytt underbart hem som hon trivs i gör saken ännu bättre! Men klart att jag allra helst av allt önskar att pappa fanns hos oss och allt var som vanligt men tyvärr kan man inte välja hur livet ska se ut....Ta hand om era nära och kära, ta dem aldrig för givet, vi har bara varandra till låns!

KRAMAR MARIA